Östrogener
Detta är en sammanfattning av de olika östrogenläkemedlen som används vid feminiserande HRT. Följ länkarna nedan för detaljerad information om varje läkemedel.
Östradiol är det huvudsakliga aktiva östrogenet i våra kroppar och har en mycket högre bindningsaffinitet än östron, så det är det vi kommer att använda för feminiserande HRT. Det finns också ett antal syntetiska östrogener, utvecklade av läkemedelslaboratorier främst för användning i p-piller: ett vanligt sådant är etinylestradiol (EE).
Som ett syntetiskt derivat av östradiol har EE också fler (och mer frekventa) biverkningar. Det är därför det inte rekommenderas att använda p-piller för feminiserande HRT. Forskning har faktiskt visat att de vanliga biverkningarna av östrogenbehandling som transkvinnor vanligtvis varnas för av läkare – och som används som argument för att hålla kvar oss på låga östrogendoser – som blodproppar, oftast förknippas mer med syntetiska östrogener (som EE), och i mycket mindre utsträckning med bioidentiskt östradiol.
Målintervall
En serumnivå på 200 till 300 pg/ml är vanligtvis tillräckligt för att aktivera negativ feedback och effektivt minska produktionen av testosteron. Går du inte på monoterapi tycks samma intervall också vara lagom för att de flesta transkvinnor ska kunna bibehålla gott humör och god energi. Tänk dock på att dessa värden kan variera mellan individer, och att det bästa är att ta blodprov och vara uppmärksam på hur du mår.
Detta gäller särskilt tröskeln för “överdosering”, som kan variera mycket mellan individer. Vissa transkvinnor behöver högre doser (mellan 350 och 600 pg/ml) för att må bra, medan andra får symtom på överdosering vid dessa nivåer (huvudvärk, illamående, tunga ben). Hitta vad som är bra och när du känner dig pigg, och tveka inte att sikta på högre nivåer om du känner symtom på underdosering (trötthet och utmattning, låg motivation, värmevallningar, försvunnen sexdrift…).
Anta inte att detta bara är ditt humör, och normalisera det inte. Att justera dina nivåer KAN göra skillnad.
De olika administreringssätten
| Metod | Beskrivning | Risker | Finns i Sverige? |
|---|---|---|---|
| ✅ Transdermalt (gel, plåster) | Bra metod, men resultaten varierar mellan individer | Mycket låga | Ja, men plåster är inte sällan slut i lager. Flaskor av gel (”Estrogel”) är ofta mer praktiska än enskilda små påsar (”Divigel”) |
| ✅ 😐 Oralt (Piller) | Inte särskilt effektivt vid direkt sväljning, men bra om man använder sublingualmetoden. Okej till att börja med, men bör undvikas på lång sikt. | Medium (högre vid direkt sväljning) | Ja |
| ✅ Injektioner | Mycket effektivt för högre och relativt stabila nivåer, även på lång sikt | Låga, om du vet vad du gör – relativt höga om du inte gör det. Injicera säkert! | Finns ej på recept inom vården; enbart DIY |
| 😐 Nässprej | Bra (?) alternativ till gel och plåster | Mycket låga | Nej |
| 😐 ”Pellet” | Teoretiskt bra, för lite data finns för att bedöma fullt ut | Låga, men risk för (flera) ärr | Svårtillgängligt |
[i18n] feedback_title
[i18n] feedback_question
Glad to hear it! Please tell us how we can improve.
Sorry to hear that. Please tell us how we can improve.