De olika östrogenerna, androgener och gestagener, och deras bindningsaffinitet

Låt oss först tala om bindningsaffinitet. Bindningsaffinitet anger förmågan och “lättheten” med vilken ett hormon kommer att binda till sin receptor. Om vi använder nyckelhålsmetaforen kan du tänka dig att flera nycklar kan öppna samma lås, men att vissa vrids om väldigt trögt och andra ganska smidigt. Detta är bindningsaffinitet: hög när nyckeln kommer in och öppnar utan ansträngning, låg när nyckeln kan öppna låset men med mer ansträngning. De olika typerna av varje könshormon kommer med olika bindningsaffinitet, vilket är varför vi föredrar vissa framför andra när det kommer till effektiv feminisering/maskulinisering.

Om vi först tittar på östrogen kan vi räkna fyra av de (viktigaste) som finns i kroppen i olika mängd: östron (E1), östradiol (E2), östriol (E3) och östetrol (E4). De viktigaste att hålla i huvudet är östradiol (E2), och i mindre utsträckning östron (E1). Östradiol är det huvudsakliga aktiva östrogenet i våra kroppar, och har en mycket högre bindningsaffinitet än östron, så det är den vi kommer att använda för feminiserande HRT. Det finns också ett antal syntetiska östrogener, utvecklade av farmaceutiska laboratorier speciellt för användning i p-piller: en vanlig sådan är etinylöstradiol (EE). Som ett syntetiskt derivat av östradiol kommer EE också med fler (och vanligare) biverkningar. Det är därför vi inte rekommenderar att använda p-piller för feminiserande HRT.

Låt oss nu titta på androgener. Vi känner främst till testosteron, och det är den vanligast förekommande androgenen som kroppen producerar naturligt. Men kroppen kan också omvandla testosteron till en mycket mer potent form när det gäller maskuliniserande effekter: DHT, dihydrotestosteron. Omvandlingen görs med hjälp av ett enzym som kallas 5a-reduktas - bra att veta, eftersom ett antal antiandrogena mediciner (finasterid och dutasterid) som skrivs ut till transfeminina personer består i att hämma 5a-reduktas-enzymet. Genom att göra det förhindras omvandlingen av testosteron till den mer potenta formen, DHT. Och sedan finns alla syntetiska androgener, som vi förut lade i kategorin anabola steroider.

Detsamma gäller gestagener: den huvudsakliga naturligt förekommande sådana är progesteron, men farmaceutiska laboratorier har också skapat en stor mängd syntetiska gestagener, varav många av dem - återigen - för användning i preventivmedel. Det välkända cyproteronacetatet (ofta bara kallat ”cypro”, sålt som bland annat Androcur) är en av dem; och även om det är ett gestagen som aktiverar gestagenreceptorerna, är dess verkan (och biverkningar) långt ifrån densamma som bioidentiskt progesteron. Ett annat gestagen som vanligtvis finns i p-piller är Levonorgestrel.